CHAPTER TWENTYTHREE - LITTLE THINGS

duuu säg grattis till Deniz, för idag fyller hon år!! den riktiga Deniz, som novellen handlar om alltså. BIG CONGRATZ TOO YOU NIZNIZ! :)))))))) KOLLA INLÄGG CHAPTER 22 - SVARAT PÅ LITE KOMMENTARER! PUSS :')

LYSSNA PÅ DENNA LÅT NÄR NI LÄSER OK OK TACK

 

 

 

---

Jag låg ensam i Niall's lägenhet. Jag hade aldrig varit där, mest hos Harry och Liam. Jag skulle gifta mig. Jag hade en ring på mitt finger. 

'' Babe, I gotta go but let's get married the 19. '', sa Niall. Han var påklädd och kom in i rummet med ett brett leende.

'' Niall, it's the 16 today? '', sa jag. 2 dagar? Var han galen?

'' I know! We'll start arrange it tomorrow. '', sa han och log.

'' Okay. See you soon babe. '', sa han och skickade en släng kyss. Jag hörde när dörren slängde igen och gick ut i en tröja och trosor för att göra frukost.

Niall's kök var ... det var obekant. Jag visste inte vart något låg och jag hade inte ens tagit fram äggen förrän dörren öppnades.

'' Niall? You're already back .. Where the hell are the eggs? '', frågade jag.

'' Deniz.. '', svarade en röst. Inte Niall's. Jag vände mig om och där stod han.

'' Harry. I said no. '', fräste jag. Så fort jag såg honom ville jag gråta. Vad hade jag gjort?

'' I know you said no. But I love you. Don't you understand? I'm not Niall. I'm going to fight for you. ''

'' Niall would fight for me to. ''

'' Would he? Really? Then where is he? I love you. I have a letter. My friend helped me to write it. Just for you. Read it. Can I just have a kiss first? Because if you choose Niall .. one last time. Please? ''

Jag sprang fram till honom. Han tog mig i sina armar. Och sen tittade jag på honom länge, tills ögones tårades. Han smekte min kind, och vi bara såg varandra i ögonen.

'' If I had sex with you. I'd like to remember it. I'm sorry that we didn't have time for that. '', viskade han. Och våra läppar möttes. Det var så länge sen, att det kändes konstigt. Han var så olik Niall, han hade ostyrliga lockar i nacken som mina fingrar ivrigt lekte med.

Han var bara inte alls som Niall. Och jag visste inte om det var bra eller dåligt.

Till slut slet vi oss ifrån varandra, och han lämnade mig med ett stint leende. Jag tog brevet han gett mig, rev upp det och började läsa.  (brevet blir på svenska, enklast så xD)

 

Hej Deniz. Deniz. Vilket vackert namn va?

Minns du första gången vi träffades - då sa jag så. Vi har känt varandra i snart ett år. Ändå är mina känslor så starka för dig. Är det sjukt? Ja. Ganska. Men det är omöjligt att inte ha känslor för dig. Omöjligt för mig i alla fall.

 

Första gången vi träffades - jag kom in före dig. Alla andra killarna ville festa. Jag och Louis var de enda som hade körkort, och Louis ville verkligen festa. Så jag fick hålla mig nykter. Varför åkte vi inte taxi? En av oss borde vara nykter så vi andra inte gör något dumt. Min tur denna gång.

Först kom det in en snygg tjej. Hon hade med sig två kompisar. Hon hette Sera, fick jag reda på senare. Men sedan tog något annat min blick ... hela min uppmärksamhet. Hela mitt huvud. Det var du. Du var vacker. Du hade röda ögon, utsmetat smink och mörkgröna jeans och en för stor tröja. Du var så vacker.

Alla andra i rummet hade åtminstone tre kg smink, och där kom du ... Jag var tvungen att prata med dig. Din röst var så vacker. Du var så vacker. Jag fick ditt nummer. Jag var lycklig.

 

Jag skrattade till. Hade jag haft utsmetat smink? Usch. Jag fortsatte med brevet.

 

Andra gången vi träffades fick jag ringa dig. Jag satt i minst en timme och stirrade på mobilen, skrev ner olika coola saker jag kunde säga. Jag har alltid varit självsäker, men det kändes som att varenda ord vägde olika mycket och det måste vara en jämn vikt när det gällde dig.

Taco - min favoriträtt var andra dejten. När du skulle in i bilen, kom någon. Jake. Ditt ex. Och du sa att jag var anledningen till att du inte var hemma och grät.

 

Jag hade sagt det. Och Niall var inte anledningen till att jag grät över Jake, Harry var det.

 

Kommer du ihåg när du var avundsjuk över Cher? Haha. Så känner jag om dig med Niall nu. Jag älskar dig. Jag hatar mig själv. Varför sa jag inte till dig att jag älskade dig? VARFÖR? Varför? Vad höll jag på med? Förlåt.

.Hur kunde jag göra så mot dig? Hur kunde jag? Hur kunde det här hända? Vi ... var det perfekta paret. Jag älskar dig. Jag älskar dig, Deniz. Jag vill att du ska heta Styles i efternamn. Jag älskar dig.

 

Jag grät hysteriskt. Mina ögon var röda. Vad skulle hända nu? Mobilen ringde.

'' Hallå? '', svarade jag utan att ens titta på skärmen. Allt var bara suddigt.

'' Ska du gifta dig med Niall? Hur kunde du inte ens berätta! ''

'' Sera, jag måste välja mellan Niall och Harry. Jag har valt Niall. ''

'' Lyssna på mig nu, riktigt noga. ''

 

Efter att ha pratat med Sera, var vi ute på stan. Kollade på klänningar. Klänning till bröllopet.

 

Jag grät. Och alla killarna var där, utom Niall.

'' He's not a part of us anymore. '', snörvlade jag. Han hade ignorerat oss noggrant.

'' I miss him. What happened? '', frågade Liam. Alla grät. Alla. Jag undrade om Niall också grät där han var.

'' I can't just let her go. '', viskade jag.

Jag visste att jag lät sjuk. Men.. jag älskade henne. Och hon kunde inte bara försvinna. Och särskilt inte till Niall, han var min bästa vän men ... något gjorde detta sjukt. Jag ville inte förlora dem båda.

Jag klarade inte att vara omringad av folk som trodde jag var idioter.

'' Only know you love her when you let her go. '', sa Louis. 

 

 

 

ÅHH NÄSTAAA!!!!

OMG… gråter floder nu… :') gud vad du ee BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSSTTTTT!! Vart får du dina ideer från? :o

jag gråter, det bara forsar!! hon ska inte gifta sig med Niall, det är Harry hon hör ihop med!!!!!! Usch... det bara rinner!!!!!! xx

OMGG assgrymt men guuddd Stackars Harry :'( <3

Min dator har varit helt paj, så jag har inte kunnat kommentera dina underbara inlägg... Men jag gör det nu med 3 vackra ord.
I LOVE IT <3