tja tja. det går för fort i novellen. måste sakta ner saker och ting. ni vill väl att det ska vara många kapitel, right!?

jag måste läsa sjukt mycket. måste läsa boken Noras Val och läsa fanficen Dark och fanficen Center Of Attention. Jag blir stressad lol

fett många stavfel den här gången men faktiskt enligt mig ett bra kapitel okok ska försöka svara på era kommentarer puss och kram!

---

Jag drog på mig mjukisbyxorna och en sport-bh. Jag hade alltid på mig det på Liam's och mina filmkvällar. Vi tog det alltid lugnt och bara kollade på film, sedan brukade någon av killarna skjutsa mig hem om det låg på samma väg som stället de skulle till. Ja, resten av det löjliga bandet var också med.

Ibland var det mysigt, och ibland irriterande. Oftast irriterande.

 

'' Hey! You took the underground? '', sa Liam när jag klev in i hans lägenhet.

'' Yeah. ''

'' What? Why? I could just fix you a cab. '', sa Liam och jag skrattade lågt.

''  I'm still poor, remember? ''  Hans ansikte såg sårat ut när jag sa det.

'' What's wrong, Lee? '', suckade jag.

'' I feel so bad. I'm not the same Lee, right? ''

Jag gick fram till honom och la min handflata på hans kind. Jag tittade på honom länge. Det kändes som ett riktigt intense ögonblick, för vi bara stirrade på varandra med mindre än tio centimeters mellanrum.

Jag tittade först på hans bruna, vänliga ögon men sedan föll min blick på hans läppar. Jag stirrade bara på hans läppar i vad som kändes i en evighet och jag fick gråten i halsen när jag insåg att han var så nrära mig, att jag kunde röra och prata med honom - men att han aldrig skulle bli min.

Jag kände en tår rulla ner för min kind och Liam tog ett djupt andetag.

'' I'm a yerk now, aren't I? '' Jag bet mig i läppen och svalde hårt och tittade honomi ögonen igen.

'' No. You're perfect. My baby Liam. '', sa jag och så log jag smått. Hans ansikte kom lite närmare mitt och i en sekund kändes det möjligt, tanken att vi kunde vara tillsammans var inte en tanke bortom molnen. Om jag hade dragit honom närmare mig, kunde han glömt Savannah. Men det han sa efter, gjorde att jag släppte honom och skrattade falskt.Sedan skyndade jag till badrummet, för att torka mina tårar.

 

Jag öppnade dörren och där stod Lee (en förkortning på Nathalie) framför mig och log stort.

'' Hey! You took the underground? '', frågade jag och backade några steg medan hon kom in och drog av sig sina skor.

'' Yeah. '', svarade hon kort. Jag kollade mot mitt rum, där killarna och jag nyss hade suttit och pratat om touren. Men när Lee kommit gick jag och stängde dörren efter mig.

'' What? Why? I could just fix you a cab. '', sa jag och bet mig i läppen. Jag gillade inte att hon åkte tunnelbanan när det var våldtäkts-säsong. Lät konstigt, men det var ruggigt många våldtäktsmän ute just vid denna period - när det var många fester och början på sommarlov.

'' I'm still poor, remember? '', sa hon och höjde ett ögonbryn. Det slog till mig i hjärtat. Ingen av oss hade varit särskilt fattiga innan jag sökte till X FACTOR, vi var en aning rikare än medelmåttiga. Men är jag tjänade lappar för varje sekund som gick så var jag en överklassare.

'' What's wrong, Lee? '', suckade hon.

'' I feel so bad. I'm not the same Le, right? '', frågade jag och hon stirrade på mig. Sedan tog Lee ett stor kliv mot mig. Hon ställde sig framför mig, och la sin varma handflata mot min kind. Jag gick närmare henne samtidigt som hon gick närmare mig. Det kändes inte som att det var så här bästisar skulle stå. Vi hade ögonkontakt, mötte varandras blickar. Hennes blick landade på mina läppar. Ville .. ville hon kyssa mig? 

Att kyssa Lee hade alltid varit en absurd tanke, något löjligt. Men såklart jag hade tänkt på det.Och när hon tittade på mina läppar som att de var torra och hon ville blöta ner dem gjorde mig lite glad. Lite för glad. En tår rullade ner för hennes kind och jag insåg att jag hade förändrats.

'' I'm a yerk now, aren't I? '', frågade jag. Hon tittade på mig och sedan log hon.

'' No. You're perfect. My baby Liam. '', sa hon. Jag böjde mig fram lite. Jag skulle kyssa henne, det var vad hela min kropp ville.

'' You're the best friend ever. '', tvingade jag mig själv att säga. Varför? Jag hatade mig själv. Hur kunde jag? Hon var världens sötaste, underbaraste och allt sådandärt .. men hon kände inte samma för mig.

Hennes handflata föll ner som bly och hon skrattade falskt medans hon gick mot toan. Nej, sprang. 

Jag tog upp mobilen, och ringde Savannah.

'' Hey Lee Pee! '', svarade hon.

'' We're having a movie night. Lee, me and the boys. Wanna come over? ''

'' Oh, of course Lee Pee! That sounds great! I can barely wait. ''

'' Great. ''

'' Can you send me over a cab? ''

'' No. There's some trouble in the bedroom. But we'll wait for you here. '', sa jag och hon sa ' love you! ' innan jag la på. Jag behövde någon som kunde få bort tankarna på  Lee. Även om jag knappt gillade Savannah, hade jag tänkt på Lee för mycket. Och om Zayn nu talade sanning, och hon verkligen gillade mig och det verkligen var tydligt så var jag tvungen att ta den personen hon hatade mest så hon skulle bli arg på mig. Så kärleken skulle vara borta. Jag var inte bra för henne. Jag kunde inte ha känslor för henne. Det var för farligt. Om någon visste ... om någon fick veta ... om hon blev skadad av min hemlighet ... skulle jag aldrig kunna leva med mig själv igen.