jag orkade inte kopiera hela bloggen lol xD så det blir en fräsh, ny start!! med en finare design, en ny novell och bättre uppdatering!

 

 (visst är killen på bilden lik Liam!??!?)

Jag vaknade av att solen kikade in genom fönstret och lyste mig rakt i ansiktet. Det första jag gjorde var att kolla mobilen, klockan var bara 9 på morgonen. Liam hade något morgon radioprogram från 7 till 11, så jag fick spendera morgonen på vår årsdag ensam.

Jepp, årsdag. Jag mindes allt som om det vore igår, hur Liam och jag hade tagit flyget till USA - det bästa jag någonsin gjort. Vi hade varit på Disneyland, gått på konserter - vi hade gjort en hel del. Savannah, Liam's ex och fortfarande min ärkefiende hade flyttat till Hawaii eller något. Ny start, hon klarade inte av skammen av att vara Liam Payne's exfästmö. Särskilt inte när varje tidning hade ett korn av sanning, Liam hade blivit hotad att vara tillsammans med henne men nu var han trygg och kunde göra slut. Det var vad tidningarna skrev, och ifall man kortfattade hela historien ungefär 3 gånger så skulle man kunna säga det så.

Det bästa med allting var ändå att han kysste mig. Och ingen ångrade det, ingen försökte dölja det - utan vi var ett par. Det kändes så bra. Först trodde ingen av oss att det skulle funka, men det funkade bättre än någonsin. Vi var bästa vänner fast vi hånglade bara mer, och ja andra saker också...

Och nu hade vi varit tillsammans i ett år. Mycket hade ändrats, hårfärger, stil, allt omkring oss. Men inte vi. Bara varje person, men inget mellan oss kunde ändras.

Jag satte på mig ett par jeans, skjorta och ett par flip flops och messade Liam att han skulle komma till bryggan när han väl kom hem. Jag värmde lite te, gjorde en smörgås, tryckte i hörlurarna och gick ner till bryggan som låg några hus bort från vårt. Liam hade ett sommarhus, och där befann vi oss. Det var skönt att vara borta från världen, men jobbigt när Liam behövde åka in till stan.

'' Now she want a photo, you already know though - You Only Live Once. '', sjöng jag med och la mig på bryggan med en suck. Livet var så underbart. Jag hade världens bästa pojkvän, och vi hade varit tillsammans i ett år. Jag visste precis hur länge jag ville att detta förhållande skulle vara, och det var för alltid. Jag hade över tusen framtidsplaner, och alla inkluderade Liam. Jag älskade honom, så hjärtat gjorde ont. Hur någon ens kunde vara så perfekt. Han var allt i mina ögon, och han var det som fick allt i mitt hjärta att funka.

Jag kunde aldrig tänka mig ett liv utan honom. 

Flera låtar senare kom ett par varma händer på mina axlar.

'' Hey babe. '', sa Liam och jag drog ur hörlurarna, vände mig om och kramade honom hårt.

'' Guess who I met in town. '', sa han och la sig bredvid mig.

'' Harry? Louis? Zayn? Niall? ''

'' Well of course I met them. But I also met Savannah. She said she was sooo sorry. '', sa han och flinade. Han la ner en bok framför mig.

'' You bought the book! '', tjöt jag.

'' Open it. '', sa Liam uppmuntrande.

'' Lee, I love you so much. '', sa jag först och kysste honom. '' I've been thinking and .. you're my everything. I love you so incredibly much. ''

'' Open the book. '', sa han och snörpte på munnen.

'' No ' I love you too, Lee '? '', sa jag snopet.

'' Only if the book you open, only then you can see how much you mean to me. ''

 

---

'' Tell me everything. Now. '', suckade jag. Flyget hade flygt i någon timme och jag var otålig.

'' Coffee? Tea? '', frågade en flygvärdinnna.

'' Tea, please. '', sa jag och Liam i kör.

'' I hope Earl Grey is fine. '',  sa hon och log. Hon la en mugg på vardera bord och fortsatte sedan vidare.

'' I'm not a killer. We can be together now. '', sa han bara och kollade ut genom fönstret. Jag suckade djupt.

'' No, Lee. I don't care if you're a killer or not. I just wanted something to blame, at it was easiest to pretend that .. I cared about that. You didn't trust me, Lee. That's why I'm sad. And all this mess, Savannah and Harry and everything - I just can't stand another lie! ''

'' I'll tell you, babe. '', sa han och la armen om mig. Jag suckade.

'' So .. one night I was out. Doing things. Saw your dad. He got robbed and someone hit him in the face, so I ran over to help him. And I saved him, but to save him I had to ... yeah, you know. Beat someone, of course the robber. And I called the ambulance before I left. And the next day, I was called a killer. I couldn't do much but .. I hated myself easily. I could never look at a mirror without getting disgusted. '', sa han med en suck. Jag nickade och kramade hans hand hårt, uppmuntrade honom att fortsätta berätta men också att han klarade av det.

'' If I couldn't look at myself, how could I ever tell you? '', mumlade han.

'' You got a point. '', sa jag och snörpte lite lätt på munnen.

'' Yeah. And I don't know how, but Savannah knew. Savannah knew that I was a killer, or I thought I was one. And I'll never know why she wants to hurt you so bad, but she used it against me. That guy, we just talked to ... he used every second he had to get closer me. And yes, I had security guards. But Savannah said that if we didn't date each other, hurt you ... then she would tell that guy about you. And they would hurt you, and that would hurt me. '', sa han. '' That's all. First I actually gave her a shot, but she's horrible. Like, horrible, horrible. A could soul. And now I can finally be with the only girl I wanna be with. You. '', avslutade han och kysste mig på hjässan.

'' But you have Harry. At the moment. '', sa han. Jag tittade upp på honom och log.

'' No. We just wanted to make you jealous. I'm single. ''

'' I'll call Savannah. Now, uh does mobile phones work in the air? I don't wanna cheat. '', sa han hastigt.

'' You can always call from our air-cellphone. It works 2  hours from the start and 2 hours before the landing. So you just put your credit card in and then you'll call. '', sa en flygvärdinna som råkade gå förbi och ' råkade ' tjuvlyssna.

'' I'll call. Now. '', sa han.

Jag skrattade och kysste honom på pannan.

'' I've been waiting for this a long time. '' 

ingen bild denna gång .. sry :c

---

Mina händer höll i ett hårt grepp om ett smalt ölglas framför mig. Honungsfärgad, kall öl med lite vitt skum var inte något jag brukade dricka ofta.

En man slog sig ner framför mig och han log vänligt. Han var välbekant, men jag kunde inte sätta fingret på vart jag hade sett honom.

'' You must be .. Liam's best friend? '', frågade han. Jag hade beställt en öl till honom också, och han drack glupskt efter frågan.

Jag nickade bara och han log lite.

'' Well. He killed my best friend. Pushed him against a wall and he just ... kept on hitting him, over and over again! My best friend screamed and screamed, and I tried to help him but ... uh! It just didn't work! He was so strong and he just kept on .. punching and swearing and ... '', sa mannen och jag hörde på rösten hur det blev svårare och svårare att fortsätta berätta.

''  Hey. It's okay. But I just don't get it. He's the sweetest ever! I've known him all my life, well ... if he didn't kill this man when before I knew him? '', sa jag och jag smuttade lite på ölen.

'' Darling, you didn't knew him when you thought you did. This was one year ago. One year. I don't believe he's a better man now.. I just wanna rip those lips off, pull his hair and make him suffer! ''

'' Stop! I need some air. I'll be right back. '', sa jag och skyndade mig ut. Jag ringde Liam efter två djupa andetag.

'' Lee! '', svarade han. Jag såg rakt ut på gatan och bet mig hårt i läppen.

'' How could you Liam? How could you! How could you end ... a living man's life? A man who deserved to breath, a man who had family and friends! How could you? How could you ever hurt someone that way? I mean hurting me it's eating me from the inside but killing someone ... I don't know you anymore! ''

Jag hörde honom flämta i luren.

'' Where are you? Harry, I need to go! ''

'' At a bar. Talking to the only one who saw you kill a man. ''

'' You're phone says your at the bar near .. wait, what the heck are you doing there? That plat place is weird! Really weird! ''

'' I can see you! I'm waving at you! '', sa han och plötsligt sprang fram till mig.

'' I was just with Harry. The place next too the bar. '', sa Liam. Jag gick mot dörren in med honom häck i hälarna.

'' Wait, Lee. Lee, please wait! '', hörde jag honom bakom mig.

'' Stay outside! I'll be here in a minute. '', sa jag med skarp röst. Han nickade lydigt och jag gick in.

'' Hey you, Liam's outside. We all could need a talk. '', sa jag och mannen  nickade. Tydligen funkade den hårda, vassa rösten.

Bara en tanke kretsade i mitt huvud. Hur kunde hon veta, hur kunde hon veta, hur kunde hon veta?

Hon kom ut igen, vacker med lyktstolparnas sken i ansiktet som var spänt. Hon såg ut som att hon höll sig för gråt.

'' Lee! '', skrek jag när jag såg mannen som var bakom henne. Jag tog ett steg bakåt och kollade på dem båda.

'' This man has been stalking me, threating me! '', vrålade jag.

'' Shut up, Liam! Tell me the name of the man you killed! Tell me! Tell me who's family lost a member! '', skrek hon och jag hörde hur hon brast ut i gråt.

Mannen kollade med smala ögon på mig och både jag och Lee gapade när han sa namnet.

'' He's not ... no, no. He can't. That's my father. '', viskade Lee. Hur kunde jag ha dödat hennes pappa? Den natten var suddig. Jag hade lyft, dragit, slagit .. dagen efter fått hot sms och några hade börjat följa efter mig överallt. Tur att jag hade Paul då.

'' What? '', sa mannen.

'' My father is alive. If you were his best friend .. your name must be.. Shawn, right? ''

'' What? He's alive!? ''

'' Yes! He've talked about you! But .. who got killed that night? ''

'' A man was beating your father. I punched that man. And then I took your dad to a safe place. And thte next day I got a text  that ... said that I was murderer. A killer.'', sa jag stint.

'' So no one died? '', frågade Lee.

'' I was kinda drunk that night ... '', erkände mannen. Plötsligt log jag stort.

'' So this means that you're not after me anymore? '', frågade jag.

'' I'm so sorry. I'll spread the news. You're safe now. '', sa mannen. Lee kollade oförstående på mig. Jag bara log stort. Detta var underbara nyheter.

'' Lee. Can we go too America? '', frågade jag.

'' What? ''

'' America. ''

'' We have a lot to talk about. ''

'' Let's talk. In America. ''

'' Lee- '', började hon men jag avbröt henne med ett leende.

'' Lee, let's go too America. The flight goes in three hours. ''

'' Mom won't let me go. ''

'' That your mom don't let you go haven't stopped you before. ''

'' True. But that was before I knew you were a liar. You should go with Savannah. ''

'' Why? ''

'' Because you're engaged. '', sa hon stelt.

'' No, we're not. Or ... I could change that. ''

'' Uhm, what? ''

'' America. I'll tell you everything. ''

'' Just because I'm curious, so fine. '', stönade hon.

 

 

'' Hey everyone! '', skrek Niall i mikrofonen. Alla titade mot honom. Stacy kollade menande på mig. Nu skulle jag agera. Hon hade kysst Dan, sedan tagit nyckeln ur hans ficka, gett den till mig och jag skulle till Savannah's lägenhet, som låg precis över och leta efter information om Liam.

Niall, Louis och Zayn skulle först snacka, sedan någon av Savannah's vänner, sedan Stacy, därefter Dan, Harry och till slut mig. Och förstås Savannah och Liam i slutet.

Jag skyndade mig mot utgången när Niall började snacka.

'' My pal .. he's my lad, everything - my brother - he's getting married! Liam, you're engaged! '', sa Niall men hans röst tonade bort.

Inom några minuter hade jag darrigt tryckt in nyckeln och stod inne i Savannah's lägenhet. Allt var mest i stora flyttlådor, så det var knappt någar möbler kvar. Jag sprang in i hennes sovrum och där såg jag en rosa, ganska stor ask. Med snirkliga bokstäver stod det Liam Payne och det låg en lapp tejpad. Jag lyfte asken och la ner den i väskan. Det var bevis material. Mobilen pep till och jag kollade den

.Savannah's friend talking. hush hush, not much time!

Förstås från Stacy. Jag gick ut ur rummet, och så fort jag kom in i det halvtomma vardagsrummet blev jag tryckt mot väggen. Jag såg in i ett par bruna ögon. Dan's ögon.  Det var som en film, en flashback. Han hade tryckt mig mot väggen för något eller några år sedan också. Han hade tryckt mig mot väggen, och det var det som hade varit mitt nästan-sex. Hans händer var överallt och en var över min mun i alla fall. Jag slöt ögonen och tårarna rann. Jag hatade honom. Jag hatade hur han rörde mig på samma ställen som Liam rört mig på, men hårt.

'' Hey! '' skrek en så hotfull röst att jag inte ens kunde tänka mig någon ha den. Jag spärrade upp ögonen och Liam slog till Dan. Han föll snabbt och Liam fattade tag om min handled.

'' Are you okay? Damn. Savannah's gonna kill me. You don't really go from your own engagement celebration, especially not when people are having a speach for you. '', sa Liam och jag bet mig hårt i läppen.

'' You saved me. Again. '', sa jag. Han hade slagit Dan sådär för något år sedan också, fast då hade Dan bara stått och svurit - inte ramlat ner på golvet.

'' I'm so sorry. '',  sa jag när vi klev ut ur hissen.

'' You shouldn't be. After all we're safe, right? ''

'' Right. '', sa jag och log.

'' Thank Stacy. She has been talking for a long time. Just to save you time. What were you doing there anyway? ''

'' Nothing. '', sknydade jag att säga.

'' Andd then .. Liam told me .. that my hair was brown! I couldn't stop laughing! '', sa Stacy och log falskt. Så fort hon såg mig andades hon ut och sa: '' Well, Dan's next! ''

Hon gick snabbt mot mig och Liam gick till Savannah.

'' You don't seem to be happy. '', sa hon bistert.

'' Dan. He did it again. '', suckade jag och bet mig hårt i läppen.

'' Oh. I actually .. thought that .. yeah.. '', sa hon. Jag gav henne nyckeln som var en aning fuktig efter mitt svett, när jag ivrigt öppnat dörren. 

'' I'm gonna throw this key. I hope he gets trouble. '', sa Stacy.

'' Dan is not here .. so Harry. It's your turn. '', sa en besviken Savannah.

Harry började prata och jag drack bål samtidigt.

'' One day, I hope that it's me and my lovely girlfriend Nathalie that will celebrate that we're getting married. '', sa han till slut och log stort mot mig.

Jag rörde hans hand när jag gick förbi honom och upp på scen.

'' Hi! So .. I'm uh .. Nathalie. Harry's girlfriend. And Liam's best friend. And probably .. hopely - Savannah's bridemaid! '', sa jag och folk skrattade. Savannah kollade med smala ögon på mig.

'' I'm so happy. This is .. like even happening. Like.. two people that love each other found their soulmate. Because ... from this day .. they'll like .. more than just a couple. They'll be engaged. And they're getting married. They're going to look at each other, everyday and smile. Because they'll probably spend their life together. Everyday  will be a day, with their soulmate. '', avslutade jag och log. Liam såg tom ut när jag hade sagt det.

Perfekt. Han skulle förhoppningsvis inse nu.

'' But wait .. when are you getting married? '', frågade jag sedan och Savannah skrek: '' Three months! '' till svar. Nu. Jag skulle göra det här.

'' Three months? Why not next week? '', utbrast jag. Och där hade jag lyckats. De såg på mig med oroade ögon och alla blickar var riktade mot dem. Ingen sa så här på något jävla tal. Ingen gav sådan här press.

'' One week it is! '', skrek Savannah och alla jublade. Yes. Yes. Yes.

Jag såg på Savannah och hon fräste och svor.

'' One week? Oh my. We need a plan. You're going too America. Celebrate your last days as single. And I need to go too French. Next week, this time, we're getting married. '' , sa hon.

'' America? Why America? ''

'' America it is. Take the boys with you. ''

Jag nickade och gick ut ur rummet. Killarna stod vid taxin och jag log stort mot dom.

'' One week left! Who's coming too America with me? '', sa jag och log.

'' Liam. You're my best friend, but everyone can see that you're not happy with her. She's not nice. Does your mom even knows this? '', frågade Louis.

'' If she reads the paper, I guess so. '', suckade jag.  

'' I'm not the one to choose your girlfriend, but this is just to much. ''

 

 

Jag  kollade på asken länge. På ettiketten stod det ett nummer nerklottrat, och texten: They're waiting for you. Jag slet upp asken. Ett halsband. Var det allt? Ett jävla halsband? Var det var Liam var rädd för?

Jag slog in numret på mobilen. JAg var ensam hemma, och när mamma kom hem skulle det bli liv i luckan. Jag drog ett djupt andetag och ringde.

'' Hello? '', svarade en mörk röst.

'' What do you got on Liam Payne? '', frågade jag.

'' Who are you? Meet me for a bear in one hour. You live in London, right? ''

'' I'm Liam's best friend. I'll see you at Starbucks? The one near Oxford Street? ''

'' They got bear? ''

'' No. ''

'' You'll need one when you'll hear that your best friend killed mine. ''

 

jag fick en liten kommentar för några dagar sen, kände att jag ville svara på den i ett inlägg.

Så.. jag vill bara säga tack. Jag är ju 9 år så jag blir så himla glad!! men för att vara ärlig blir jag inte så offended, när det finns massa andra underbara människor som kommenterar om hur bra bloggen är varje dag. Om jag skulle gråta, skulle det definitivt vara glädjetårar!! ♥

- och förlåt för jag ej uppdaterat på ett tag! ska definitiv bättra på det. kram!

Jag suckade djupt och sträckte på mig. Savannah och jag satt fortfarande i en hiss. Vi hade suttit i en timme och pratat smått. Men mest hade jag tänkt. 

'' Hello? Anyone there? '', brusade plötsligt en röst. Jag och Savannah kollade samtidigt mot hissens meny, och såg ett hål - ett talhål!

'' Yes! '', utbrast jag . Savannah ställde sig och gick till talhålet.

'' I'm Savannah Payne. You need to fix this now. '', sa hon självbelåtet.

'' We're trying to fix it. If you just pull the door too the left, you'll probably see us. ''

Jag gick fram till hissdörrarna och tryckte dörren åt vänster. Jag lyckades flytta den lite, och den öppnades till slut med lite hjälp av Savannah.

'' It's black. '', rapporterade hon.

'' Sit down. You're going too level 64. Then you'll jump down to 64. '', sa rösten. Innan någon av oss protesterat började hissen glida uppåt. Dörren var öppen och jag såg förvånade ansikten då och då.

Jag kastade mig ner på golvet och försökte hålla i mig, fast det fanns inget att hålla i. Det gick i alla fall hyfsat bra.

Hissen stannade sedan med ett ryck och jag kollade på Savannah.

'' You jump first. '', sa hon. Jag kröp över till hissens utgång. Det fanns inget golv jag kunde gå över på, utan ett brett mellanrum där jag tydligen skulle hoppa ner. Under var det bara svart.

'' You can jump now. '', sa en röst som lät .. ja, det var definitivt Liam. Jag skjöt ifrån mig hissen och innan jag ens hunnit förstå att jag ramlade höll ett par varma armar i mig.

'' That wasn't so bad, or was it? '', mumlade Liam i mitt öra. Hans andedräkt kittlade lätt.

'' Maybe not. '', skrattade jag.

'' We're throwing a party tonight. It's under Savannah's old apartment. She's moving too my place. ''

'' Euw. I'll be there. I bet Stacy knows where it is. Lee .. have you proposed yet? ''

'' Nope. ''

'' Then why are you going to celebrate it with a party? ''

Han log, men jag såg att han tänkte och letade efter svar.

'' I'm just guessing she'll say yes. '', sa han och ryckte på armarna.

'' AH! Finally. Liam, this is killing me. Propose now! '', sa en pipig röst. Savannah var i famnen på någon gubbe som jobbade med hissen och Liam satte ner mig. Jag höjde ett frågande ögonbryn.

''  63 plans to go. Bye. '', sa jag hastigt och började springa ner för trapporna. Mobilen åkte upp och jag ringde Stacy, och hoppades innerligt att hon inte var arg på mig - precis som Savannah sagt.

'' Stace! '', sa jag lättat när hon svarade.

'' Mhm. ''

'' I have a really good apology! I just can't explain. I'll be at your place in 20. And I have to borrow some clothes. For a party, like engagement party. ''

'' And you really expect me ... ? '', började Stacy men jag lade på innan hon avslutat.

'' I'm sorry! I just can't stand Savannah and .. when Harry was mean too Liam I just .. I just couldn't. '',  sa jag så fort Stacy öppnade dörren. Jag gick in och hon log.

'' It's cool. I'm meeting Dan. For that party. ''

'' I'm going alone. ', suckade jag.

Hon räckte mig en rosa maxi kjol och en creme färgade, snygg skjorta. När jag tog av mig skinnkjolen började jag berätta, om allt Savannah sagt.

'' Liam isn't in love with her. This is just one of her games. Are you ready for war, Stace? '', frågade jag och log brett.

'' They say before you start a war, you better know what you're fighting for. '', sa Stacy varnande.

'' I'm sure about this. ''

'' Should I really have a war with Dan's sister? ''

'' Probably not. You're under cover. I'm doing the actions, and you're just .. giving me loads of advice. I think I have Zayn on my side. But I need more people. ''

'' One Direction? ''

'' Harry .. hmm. Harry. ''

'' He would probably help you. Everyone knows that you and Liam are meant-to-be. ''

'' Everyone but him. '', muttrade jag.

'' Here's the plan, anyway. '', sa Stacy och började berätta.

 

'' Welcome! '', tjöt Savannah och log stort mot mig, Stacy och Dan. Jag klarade nästan att vara i hans umgänge. Han kunde faktiskt vara en aning trevlig.

'' Thank you, Savannah! I'm so happy for you. '', sa jag och kramade om henne. Hon blev förvånad, det märkte jag när hennes stela armar omfamnade mig försiktigt.

'' Uh.. Thanks. ''

Jag tog en av de söta bakelserna, då Harry leendes kom fram.

'' Hey. I'm sorry for .. yeah. I'm sorry I haven't called either. But it's more personal if I say it in front of you. ''

'' Yeah, that's cute. You know that I'm like in love with Liam though. ''

'' Of course you are. You look great. Still wanna do that jealous and genius plan? ''

Jag tänkte igenom Stacy's plan och log stort.

'' Sure! It doesn't feel right too you, though. ''

'' Ugh, the media have so much right now. I got to cover it up with some kisses. ''

Jag log och lade armarna on honom.

'' Great babe. '', sa jag lite väl högt när jag såg Liam gå mot oss.

Jag satt i ett av hörnen på hissen, tryckte mig mot väggen. Savannah kollade på mig, rotade sedan i väskan och tittade på mig igen. Jag slöt ögonen och försökte ignorera att jag hade suttit 5 minuter under tystnad med min värsta fiende. 

Jag hörde henne knapra på något och slog irriterat upp ögonen. Hon tryckte i sig några chips och jag höjde ett  frågande ögonbryn.

'' What? I'm hungry. '', snäste hon.

'' What just happend? '', frågade jag.

'' You destroyed my Louboutin shoes. They were expensive. '', fräste hon. Så det var namnet på hennes monsterhöga klackar, som gjort att hissen ramlat. Och troligen våran vikt också.

Jag öppnade handväskan och tog upp mobilen.

'' I'm calling Liam. '', suckade jag. När jag låste upp mobilen var det första som kom upp en notiser som sa: Ingen teckning.

'' Oh, you don't think I've already tried that? '', frågade Savannah.

Jag hatade att vara med henne. Det fick mig att känna mig obekväm - särskilt när vi var ensamma.

'' Why so uncomfortable? '', frågade hon.

'' I'm stuck in a elevator. '', fräste jag.

'' With me. That makes you kinda uncomfortable right? ''

'' Who are you to pretend that you know me? ''

'' I don't have to know you to know that. I just look at you. A advice, look at people with that icy look. Then you'll make them fear you, and you'll be able to look through them. Their strong layer of confidence will fall. ''

'' Stop glaring at me. '', sa jag men tog in det hon sagt. Kanske var det bra att kunna se igenom människor.

'' If Liam could save one of us, who would he save? '', frågade hon och log hånfullt.

Jag förstod varför det var så roligt för henne. För med vilken annan av hans flickvänner, skulle jag veta säkert att han skulle rädda mig. Men Savannah var ett annat kort. Med henne var jag inte säker.

'' Always have something on people, Nathalie. Like a box with people that can make your life difficult. I have Liam in your box. '', sa hon och log.

'' What the hell is your problem? '', skrek jag. Jag klarade inte mer. Av att hon tryckte ner mig.

'' Life is a story. Make yours the best seller. I think mine would sell best, what do you think? ''

Jag kollade kyligt på henne och spände blicken i henne.

'' Would your story sell best? The story about a girl who got everything she wanted, only by pointing on it? Or would mine be, the story about a girl who got bullied and had one ffucking love in her life that the bullier took from her? Tell me one thing, Savannah! Was it like taking candy from a baby, was it? Did you enjoy seing me being hurt, punched in the face, the ugly words you shouted after me tattooed in my skin? Being slapped by the fact that the only guy I've ever loved .. dated the only girl I'd like to kill? I will never forgive you for the happiness you took from me! Never! ''

'' Yes. '', sa hon tyst.

'' What do you mean by - ' yes? ''

'' It was like taking candy from a baby. '', sa hon och så snörpte hon på munnen. 

'' I hate you. ''

'' I think the fuck I gave fell on the way down. ''

Jag bet mig hårt i läppen för att inte börja skrika rakt ut. Hatet jag kände för henne var obegripligt.

'' Are you coming too my party, later? '', frågade hon.

'' What party? ''

'' We're going to celebrate that Liam proposed. ''

'' Wait how do you know that? He hasn't proposed yet. ''

'' People always knows that. It's only a surprise in movies. '', sa hon men hon verkade inte så säker när hon sa det. Jag hörde att rösten bröt och skakade lite - det var en lögn så uppenbar att inte ens jag kunde ignorera den.

Något stämde inte med Lavannah. Tänk om Savannah hade något på honom, som gjorde att han inte kunde lämna henne?

 

 

.. wat

jag ba nej fyra kommentarer

nu kommer alla skriva hu dålig jag är

och ni ba: BRA

och jag ba: O_o

ska skriva mer imorgon

tack

och förlåt för konstig kapitel men det finns faktiskt en lägenhet där man kan bo från våning 53 till 63 i London hiihihihihih